Den dag Stockholmsstudion för elektronisk musik står färdig har vi en möjlighet att att helt analysera och så småningom också behärska hela den fysikaliskt möjliga ljudvärlden […] Kanske vi skulle försöka göra ett nytt fantastiskt “språk”, ett kommunikationsmedel utan dess like. Ett elektroniskt språk, internationellt, vetenskapligt med absolut logik, oändlig nyansrikedom och möjlighet för kommunikation över människans hela uttrycksregister, alltså även musik, matematik, emotion, nervkänsla, estetik och områden som människan inte känner för att hon inte har verktyg att ge dem uttryck.
(Leo Nilsson, 1968, citerad i Per Olov Bromans Kort historik över framtidens musik)
